Ojdå
Inser att jag har glömt att skriva några dagar här nu. Vet inte riktigt vart jag ska börja...
Jag känner mig upp och ner. På något sätt så känner jag mig nedstämd. Nåt som inte är bra. Tror att mycket har att göra med jobbet och den konstanta oron när jag ska gå till den nya brukaren. Det är nytt för mig och jag är orolig över vad han tycker, samtidigt som jag känner : Skit samma! Gillar han mig inte, om han tycker att jag inte sköter mig eller vad det nu kan vara så får han väl skicka mig därifrån. Jag klarar mig, det gör jag alltid.
Rasmus är knäpp. Inte något nytt påstående kanske utan snarare gammal fakta men jag fick det konstaterat i onsdags kväll. Kom in i badrummet och det var jätteblött på golvet efter att han duschat. Jag ropar på honom för att fråga vad han har gjort för att lyckas med detta. Som svar får jag: "Jag dök i badkaret. Men alltså inte från golvet utan jag stod i badkaret". Hur fan kan man komma på en sån sak? Ibland skulle jag vilja kunna ta mig in i hans hjärna för att se hur allt är där inne :)
Jag o hörfel va ner till badhuset o träna idag. Riktigt gött va de...de va bara en pers till där o träna...
Va barnvakt till min lille älskling idag också....tur att jag har honom. Satt o sjöng tweenies i ca 50 minuter. Så jävla underbar! Goast av allt är det när han verkligen försöker o sjunga med o härmar det sista ordet i varje mening :)
Imorrn blir det ett helvetespass... 15.00 till 15.00 på söndag.... 24 timmar...utan en cigg... Jag blir såå stolt över mig om jag klarar av det!
Usch jag vill verkligen inte detta. Känns som om jag har grym ångest inför varke pass...men men vad ska man göra? Nu vet jag ju det till nästa gång iallafall att det kanske inte alltid är värt pengarna...
Jag lyckas göra sådana här saker ganska ofta. Tar på mig jobb som får mig att må dåligt och sitter sedan och låter ångesten ta över helt och hållet, för att sedan gå iväg o jobba och må ännu sämre. Jag bara längtar efter att det ska vara slut snart... Jag vill tillbaka till tryggheten...
Jag känner mig upp och ner. På något sätt så känner jag mig nedstämd. Nåt som inte är bra. Tror att mycket har att göra med jobbet och den konstanta oron när jag ska gå till den nya brukaren. Det är nytt för mig och jag är orolig över vad han tycker, samtidigt som jag känner : Skit samma! Gillar han mig inte, om han tycker att jag inte sköter mig eller vad det nu kan vara så får han väl skicka mig därifrån. Jag klarar mig, det gör jag alltid.
Rasmus är knäpp. Inte något nytt påstående kanske utan snarare gammal fakta men jag fick det konstaterat i onsdags kväll. Kom in i badrummet och det var jätteblött på golvet efter att han duschat. Jag ropar på honom för att fråga vad han har gjort för att lyckas med detta. Som svar får jag: "Jag dök i badkaret. Men alltså inte från golvet utan jag stod i badkaret". Hur fan kan man komma på en sån sak? Ibland skulle jag vilja kunna ta mig in i hans hjärna för att se hur allt är där inne :)
Jag o hörfel va ner till badhuset o träna idag. Riktigt gött va de...de va bara en pers till där o träna...
Va barnvakt till min lille älskling idag också....tur att jag har honom. Satt o sjöng tweenies i ca 50 minuter. Så jävla underbar! Goast av allt är det när han verkligen försöker o sjunga med o härmar det sista ordet i varje mening :)
Imorrn blir det ett helvetespass... 15.00 till 15.00 på söndag.... 24 timmar...utan en cigg... Jag blir såå stolt över mig om jag klarar av det!
Usch jag vill verkligen inte detta. Känns som om jag har grym ångest inför varke pass...men men vad ska man göra? Nu vet jag ju det till nästa gång iallafall att det kanske inte alltid är värt pengarna...
Jag lyckas göra sådana här saker ganska ofta. Tar på mig jobb som får mig att må dåligt och sitter sedan och låter ångesten ta över helt och hållet, för att sedan gå iväg o jobba och må ännu sämre. Jag bara längtar efter att det ska vara slut snart... Jag vill tillbaka till tryggheten...
