Blogga eller inte?
Jag har inte riktigt bestämt mig än hur jag ska göra. Fick några kommentarer och får helt enkelt fundera lite. Men det känns ändå som om det tar bort lite av lusten att skriva när jag då måste vara anonym. Har jag inte rätt att ha mina åsikter så länge jag inte nämner någon vid namn?
Det är inte riktigt min grej att sitta och hålla käften bara för att göra andra personer nöjda. Jag vill kunna säga vad jag tycker och skriva precis det som faller mig in.
Men senaste tiden känns det som om man bara får skit för det. Är det så det ska vara? Måste bloggaren anpassa sig för att tillfredställa läsaren? Vad anser ni andra bloggare? Är era inlägg helt ärliga eller får ni också lägga band på er?
Jag är lite inne på den tanken att den som stör sig på det jag skriver behöver inte vara inne och läsa men jag antar att det är det som är en del av nöjet. Det blir kanske som ett beroende och helt plötsligt så bryr man sig så pass mycket att man inte helt enkelt kan låta bli att läsa.
Det känns som om jag ger med mig och går åt sidan om jag byter bloggnamn och är "anonym". Jag vill ju inte det egentligen.
I och för sig har det varit ganska lugnt ett tag nu på alla fronter och det gör det lite lättare att leva, och blogga för den delen. Men visst ibland får jag än en gång tänka på vad jag skriver så att det inte upprör någon för mycket.
Familjelivet flyter på och vi har det jättebra tillsammans. Rasmus är glad och det syns på honom att han mår riktigt bra. Ska bli så skönt när detta är över och stenen från bröstet kan släppa. Tror att Rasmus också kommer må mycket bättre då när han inte behöver vara orolig när han ska besöka sin mamma. Förhoppningsvis blir detta klart snart. Alla möten med socialen är över och nu ska bara deras anteckningar skickas över till Tingsrätten. Så då ligger bollen hos dom.
Skolan är fruktansvärt jobbig just nu och så mycket som jag har behövt läsa under denna delkursen har jag nog inte läst under hela min livstid. Men men..det är snart sommar :)
Huvudsaken är att familjen mår bra, och det gör vi, allihop. Det känns som om det börjar ljusna lite mer och mer för var dag som går...
Det är inte riktigt min grej att sitta och hålla käften bara för att göra andra personer nöjda. Jag vill kunna säga vad jag tycker och skriva precis det som faller mig in.
Men senaste tiden känns det som om man bara får skit för det. Är det så det ska vara? Måste bloggaren anpassa sig för att tillfredställa läsaren? Vad anser ni andra bloggare? Är era inlägg helt ärliga eller får ni också lägga band på er?
Jag är lite inne på den tanken att den som stör sig på det jag skriver behöver inte vara inne och läsa men jag antar att det är det som är en del av nöjet. Det blir kanske som ett beroende och helt plötsligt så bryr man sig så pass mycket att man inte helt enkelt kan låta bli att läsa.
Det känns som om jag ger med mig och går åt sidan om jag byter bloggnamn och är "anonym". Jag vill ju inte det egentligen.
I och för sig har det varit ganska lugnt ett tag nu på alla fronter och det gör det lite lättare att leva, och blogga för den delen. Men visst ibland får jag än en gång tänka på vad jag skriver så att det inte upprör någon för mycket.
Familjelivet flyter på och vi har det jättebra tillsammans. Rasmus är glad och det syns på honom att han mår riktigt bra. Ska bli så skönt när detta är över och stenen från bröstet kan släppa. Tror att Rasmus också kommer må mycket bättre då när han inte behöver vara orolig när han ska besöka sin mamma. Förhoppningsvis blir detta klart snart. Alla möten med socialen är över och nu ska bara deras anteckningar skickas över till Tingsrätten. Så då ligger bollen hos dom.
Skolan är fruktansvärt jobbig just nu och så mycket som jag har behövt läsa under denna delkursen har jag nog inte läst under hela min livstid. Men men..det är snart sommar :)
Huvudsaken är att familjen mår bra, och det gör vi, allihop. Det känns som om det börjar ljusna lite mer och mer för var dag som går...
