Hjärta eller hjärna?
Våra grannar fick barn för ca 2-3 månader sedan. Det har varit flera gånger som man hör barnet skrika och jag kan inte låta bli att längta. Jag har mer och mer tänkt på tanken att skaffa barn nu när jag är klar med skolan och det känns som att tecknen visar sig överallt. Men är jag/vi verkligen redo? Det är ju inte bara att skaffa ett barn och hoppas på att allt löser sig. Jag vill ju att barnet ska få en sån bra framtid som möjligt och ge den alla de möjligheter en själv hade som liten. Men börjar det bli bråttom? Jag är ju trots allt 27 år...
Men om man tänker efter så är det ju massor med kändisar och även icke-kända personer som skaffar barn runt 40. Även när de är först-föderskor. Men det känns ändå som att riskerna för komplikationer är för höga för att chansa.
Det är jobbigt när kroppen nästan skriker att den är redo men förnuftet säger nej. Ska jag låta mitt hjärta eller hjärna bestämma?
