Försöker att bara njuta...
Nu har jag varit hemma sen den 11 Maj och det är helt underbart. Men trots att jag är ledig så känns dagarna fullbokade och det är hela tiden en massa "måsten" att ta tag i. Jag försöker att inte stressa upp mig men samtidigt vill jag ju hinna med så mycket som möjligt.
Förra veckan var jag ut till Jenny i Bäckhammar och det var helt underbart! Jag kände ett lugn i kroppen som jag inte haft på länge! Måste se till att åka tillbaka väldigt snart! :)
Igår blev det bestämt att vi ska flytta ner en våning vilket resulterar i att vi har endast en granne ovanför och vi får en uteplats! :) Kommer bli perfekt för lilla bebis sen :)
Att vara gravid innebär mer än jag trodde. Krämpor i kroppen och humörsvängningar som heter duga! Vissa dagar kan jag känna mig så depprimerad att jag inte orkar med någonting. Vill då bara ligga i soffan och helst sova bort dagen och inte vara social alls. Men detta är tydligen fullt normalt så det är väl bara att låta dessa dagar komma och hoppas att de försvinner fort. Möte varannan vecka med MVC och provtagningar hit och dit. Ska bli såååå skönt när detta är förbi. Börjar längta mer och mer nu och känner mig riktigt nyfiken på förlossningen. Försöker intala mig att jag ska rocka den totalt och att jag är född barnaföderska :) Alla skräckhistorier som folk kastar på en skakar jag av mig lika fort. Varför oroa sig för något som kan hända men inte med säkerhet gör det?
