sleten
Ja då va första dagen av två i Björneborg avklarad. Jag hoppas verkligen att jag kan få jobb där sen när jag är klar med utbildningen. Jag känner mig verkligen hemma där.
När jag kom hem va de bara att skynda sig upp och byta om för att ta den vanliga motionsturen med syrran o pappa. De gick faktiskt riktigt bra idag...sprang mycket. De beror antagligen på de gråa o regniga vädret som hindrade ett antal miljoner pollen att fara omkring.
Måste säga att det blir många skratt under dessa turer...jag råkar ju som alltid göra bort mig lite då o då. En annan gång vi va ute så kittla de på halsen, jag tar dit handen för att kolla så inget kryp hade hittat dit, och känner hur det kittlar till ännu mer! En gång till gör jag likadant och de va fan i mig nåt som kröp på halsen. Jag skrek till o pappa o jenny stannade och kolla för att se va det var för något som skapade denna panik hos mig. De såg ingenting men jag visste ju att de hade varit något där eftersom de kittla så. Tillslut efter att jag samlat mig så inser jag att det som kittlade på halsen...va jag själv. Varje gång jag tog upp handen för att känna om något var där, lyckades jag kittla mig själv med handledsremmen på min stav... Pappa och Jenny bröt ihop...de enda de sa tillslut var.... blondin
Har plockat undan lite här hemma nu på kvällen. Vore ju synd om jag tog mig tid till att skriva skolarbetet som ligger och skaver i bakhuvudet... Usch vilken dålig pli jag har på mig själv!!! Men duktiga jag ska ta en tidigare buss in till Björneborg imorrn för att sitta där och skriva. Då kan jag fan i mig inte smita! :)
När jag kom hem va de bara att skynda sig upp och byta om för att ta den vanliga motionsturen med syrran o pappa. De gick faktiskt riktigt bra idag...sprang mycket. De beror antagligen på de gråa o regniga vädret som hindrade ett antal miljoner pollen att fara omkring.
Måste säga att det blir många skratt under dessa turer...jag råkar ju som alltid göra bort mig lite då o då. En annan gång vi va ute så kittla de på halsen, jag tar dit handen för att kolla så inget kryp hade hittat dit, och känner hur det kittlar till ännu mer! En gång till gör jag likadant och de va fan i mig nåt som kröp på halsen. Jag skrek till o pappa o jenny stannade och kolla för att se va det var för något som skapade denna panik hos mig. De såg ingenting men jag visste ju att de hade varit något där eftersom de kittla så. Tillslut efter att jag samlat mig så inser jag att det som kittlade på halsen...va jag själv. Varje gång jag tog upp handen för att känna om något var där, lyckades jag kittla mig själv med handledsremmen på min stav... Pappa och Jenny bröt ihop...de enda de sa tillslut var.... blondin
Har plockat undan lite här hemma nu på kvällen. Vore ju synd om jag tog mig tid till att skriva skolarbetet som ligger och skaver i bakhuvudet... Usch vilken dålig pli jag har på mig själv!!! Men duktiga jag ska ta en tidigare buss in till Björneborg imorrn för att sitta där och skriva. Då kan jag fan i mig inte smita! :)
