Min värld- i kaos & ordning

De senaste dagarna har Ebba börjat blivit mycket lugnare och gladare. Vi slutade ju att ge henne av sempers magdroppar och det kan vara det som är förtjänsten. Sen så kan det ju även vara pga att hon sovit mycket bättre vilket gör att hon är gladare på dagarna.

 

Igår var jag och Josse till kyrkans öppna förskola. JÄDRAR va folk det va där! Vi brukar ju vara där på torsdagar och då är vi mellan 4-6 mammor med våra barn. Igår var det föräldrar och barn ÖVERALLT. Slutade med att vi bara va där i ca 30 minuter för mer orkade varken vi eller Ebba och Hugo. Gick till Café Paus och åt lunch istället :)

 

Det känns så otroligt bra att man har så många kompisar som har fått barn i samma veva som en annan. Jag trodde ju inte att det skulle förändras så mycket, att JAG skulle förändras, men det gjorde man. Som sagt, det är tur att man har sitt mamamgäng som man kan prata barn med och allt som hör föräldrarollen till!

 

 

Michaela, Milo, Hugo och Ebba <3

 

Jag gjorde som syrran tipsade om och gav Ebba en alvedon innan hon skulle sova. Godingen sov från ca 22.00 till 05.40. Åt och somnade om till 9! Det kändes som en dröm när jag vaknade imorse och var utvilad. Den känslan har jag inte haft på länge och jag hoppas att jag kommer få känna den snart igen :) Jag gjorde likadant ikväll med och gav henne en alvedon så vi får se om denna natt blir lika bra. Men om det nu är så att det funkar med alvedon, hur länge kan man ge henne en sån varje natt? Jag får ta och prata med dom på BVC och se va de säger.

 

Jag har inte varit iväg på efterkontrollen än. Ni vet den där som man ska vara iväg på 6-8 veckor (!) efter att barnet är fött. Vet att det är dumt att dra ut på det och egentligen vet jag inte vad det är jag oroar mig så för. Jag får helt enkelt ta tag i det och ringa...*suck*.

 

Idag bakade jag lussebullar. Ville göra en liten twist på dom så jag blandade smör och vanlijsocker och kavlade ut en liten avlång bit, rullade ihop den och snurrade den sen. Men de gick inge vidare. De sprack och det såg ut som om en kirurg hade gått lös på dom. Men men...smaka gött gjorde dom iallafall.

 

Nu ska vi mysa ner oss och kolla på Lawless.

 

 

Försökte blogga via mobilen förut men det gick inge vidare! Kunde skriva in titel men inget mer. Sen så råkade jag trycka så det publicerades och sen gick de inte att ta bort det. J*vla teknik...

 

Natten har varit precis som de tidigare. Hon vaknar och är helt enkelt missnöjd och vill varken ha mat, napp eller en ny blöja. Jag pratade med syster blond förut som tipsade att de Ebba en alvedon innan hon somnar ifall det kan vara som så att hon vaknar och har ont för att hon kan vara påväg att få tänder. Så jag ska testa ikväll och ge henne en. Funkar det inte så har man iallafall uteslutit det.

 

Nu ska jag krypa ner i sängen och förhoppningsvis, somna ganska snart!

 

 

Jag var inte beredd på att man skulle känna så mycket när man blev mamma. Jag kan komma på mig själv med att oroa mig för saker som egentligen är ganska knäppt. Exempelvis när vi skulle hem till en kompis som bor på tredje våningen i ett gammalt hus och jag skulle bära Ebba uppför trapporna. Kvällen innan låg jag och oroade mig för vad som skulle hända om jag ramlade med henne i trappan. Min hjärna målar upp skräckscenarion vid olika situationer och det resulterar i att jag stressar upp mig och mår dåligt. Sen när jag ser att det inte skedde något hemskt så är det som om dessa tankar aldrig fanns.

 

Jag erkänner...det är inte bara guld och gröna skogar att vara mamma. Jag har tappat mig själv väldigt mycket men det stör mig inte så mycket. Däremot känner jag att min ork börjar att ta slut. Väggen, som förut inte var inom synhåll, kittlar mig på näsan. Det är inte lätt att få det att fungera, inte nu när Robban har sitt med sköldkörteln och medicineras. Förhoppningsvis hittar de snart rätt dos för honom så att han mår bättre igen.

Kanske är det mitt eget fel. Jag inser inte förrän det är för sent att man kanske skulle ha bett om mer hjälp. Samtidigt är det j*vligt svårt att göra när man är envis och vill klara det själv och inte behöva belasta någon annan. Nu kanske det låter som att inte Robban hjälper till med Ebba alls, men så är INTE fallet! Han tar henne väldigt mycket under dagarna och så funkar det jättebra. Det är nätterna det handlar om. Hon sover väldigt oroligt och det innebär VÄLDIGT sönderhackade nätter! Ibland när jag vaknar så är jag så trött att gråten är nära. Jag skulle bara behöva få sova. Känns som om min kropp går på den absolut sista sparlågan av energi som finns kvar.

 

4 månader... Ja tiden går fort. Väldigt fort. Ebba växer så det knakar och hon ger mig så mycket kärlek varje dag. Jag kunde inte föreställa mig att man kan älska någon så mycket. Jag visste inte ens att dessa känslor fanns! Jag skulle göra ALLT för denna lilla tös. Lyckan är obeskrivlig. Det är det som får en att orka med. Jag tittar på henne och får detta underbara leende tillbaka och hon får mig att smälta.

 

 

 

Ebba i den fina dressen från Agnetha och Jompa :)