Min värld- i kaos & ordning

Har jobbat 07.00-18.00 idag. Mycket lång dag! Började inge vidare heller när de ringde till mig när jag var påväg till första stället för att skicka iväg mig till en annan som jag bara varit hos en gång tidigare. Nerverna började spela mig ett spratt och automatiskt blev jag nervös och orolig för om jag skulle kunna klara av detta själv. Men det funkade riktigt bra och jag kunde gå där ifrån och känna mig stolt!

Av någon dum anledning fick jag för mig att jag skulle hänga med Robban ut och motionera efter jobbet. Gick upp till djurgårn och joggade spåret för att sedan gå neråt igen. Med astmamedicinen i högsta hugg och lite jävlar anamma så gick det ganska bra. Hade dock lust att slita bort mina benhinnor i Tallundsbacken! Trött jag blir på att de alltid ska göra uppror vid högt tempo på asfalt!

Måste dock säga att det bästa med motionsturen var att jag och Robban gjorde något tillsammans. Vi har varit väldigt dåliga på det men den senaste tiden så har det faktiskt blivit mer och mer. Mycket tid har gått till att spendera den med andra och jobbet har ju också påverkat en hel del. Tror det är alldeles för lätt att hamna i någon sorts rutin och på sikt tror jag att det skadar förhållandet.

Och på tal om ingenting så är jag lite orolig inför skolavslutningen. Rasmus går ju trots allt i 8:an och han kommer ju säkert vilja va med sina kompisar och ränna på stan. Kommer han hålla sig ifrån alkohol? Än har vi inte behövt varit med om att Rasmus har kommit hem och varit full *peppar peppar ta i trä!!!*. Han har faktiskt varit ganska skötsam, iallafall på den fronten. Men nu är det klass 8:a vi pratar om. Mycket händer i den åldern och jag känner oron växa i mig. Tror jag helt enkelt ska vara en utav de där frivilliga som går omkring på stan och tar fulla ungdomar :)


Förresten...bara 2 dagar kvar. Sen har jag semester!!! :)

Våra grannar fick barn för ca 2-3 månader sedan. Det har varit flera gånger som man hör barnet skrika och jag kan inte låta bli att längta. Jag har mer och mer tänkt på tanken att skaffa barn nu när jag är klar med skolan och det känns som att tecknen visar sig överallt. Men är jag/vi verkligen redo? Det är ju inte bara att skaffa ett barn och hoppas på att allt löser sig. Jag vill ju att barnet ska få en sån bra framtid som möjligt och ge den alla de möjligheter en själv hade som liten. Men börjar det bli bråttom? Jag är ju trots allt 27 år...

Men om man tänker efter så är det ju massor med kändisar och även icke-kända personer som skaffar barn runt 40. Även när de är först-föderskor. Men det känns ändå som att riskerna för komplikationer är för höga för att chansa.

Det är jobbigt när kroppen nästan skriker att den är redo men förnuftet säger nej. Ska jag låta mitt hjärta eller hjärna bestämma?

Det kan inte vara helt lätt för Robban. Jag gnäller när han inte städar...och gnäller när han städar för att det inte blir ordentligt gjort. Förväntar jag mig helt enkelt att han ska lägga ner lika mycket tid och energi på att göra så som jag gör? Det är ju ganska självklart att vissa av oss är duktigare på att städa och ibland faktiskt finner ett nöje i det meddans vissa gör det inte och då blir resultatet lite annorlunda. Men hur ska jag göra då? Ska jag vara glad när han väl hjälper till och nöja mig med resultatet? Eller ska jag fortsätta och tjata och hoppas på att han förbättrar sina städfärdigheter? Kan man verkligen lära gamla hundar att sitta?

Blev irriterad förut. För andra dagen i rad så fråga han om jag hade PMS. Detta syndrom gör det väldigt enkelt för killar, män, karlar...kalla dem va ni vill. Detta syndrom iallafall, gör att killar helt enkelt inte inser att det kan vara så simpelt att det är dem frustrationen och irritationen beror på. De tror helt enkelt att det måste vara PMS de beror på. När man tänker efter så är det lite fuskigt. Varför ska de ha nåt att skylla över på när vi kvinnor inte har det? Jag hittade en länk på internet där det står: Män har fler hjärnceller, men kvinnor har fler kopplingar mellan cellerna. Det gör att män är mer logiska och fokuserade medan vi kvinnor kan vara lite överallt.
Hur kommer det sig då att Robban inte kan tänka logiskt och inse att deras handlingar eller icke-handlingar, påfrestar mitt humör?
Jag tror att detta är något som jag antagligen kommer att fundera vidare på men det får bli en annan gång när klockan inte är 23.30.

Har jobbat i helgen. Har varit en riktigt toppenhelg faktiskt! :) Det va längesen jag skrattade så mycket på jobbet! :) Men nu är det bara 3 arbetsdagar kvar, sen har jag semester!

Nedräkningen är i full gång och jag jobbar bara idag, söndag och sen tis,ons och tors. nästa vecka sen har jag semester. Redan igår efter jobbet började jag få semesterkänslor. Har en känsla av att de närmaste dagarna kommer att gå segt bara för att jag längtar efter att det ska bli torsdag kl.12.

Min bror tar studenten på fredag. Har lovat mamma att komma hem till dom efter jobbet på torsdag och hjälpa till men alla förberedelser. Ska bl.a. baka två studentmössetårtor. Har insett att tårtbak och tårtdekorationer har blivit ett kärt intresse. Skulle gärna vilja beställa hem lite olika verktyg och färger för att kunna göra riktigt häftiga tårtor. Här är en samling av de tårtor jag gjort de senaste åren.

                 

Många gånger har jag suttit vid datorn och haft sååå mycket som jag skulle vilja skriva i bloggen men när jag väl sitter där och ska börja skriva så är det något som hindrar mig. Jag vet inte om det är min rädsla för vad andra ska tycka och tänka om det jag skriver. Detta är en spärr som jag kommer ta bort nu. Från och med nu kommer jag skriva det jag vill och inte bara det som känns bra/rätt att skriva.

Jag kan ofta känna en rädsla för livet. En rädsla för vad som komma skall. Hur kommer det gå mellan mig och Robban? Hur blir det när vi skaffar barn? Kommer mitt humör att bli bättre? Kommer Rasmus lyckas? Kommer jag få jobb som lärare tillslut eller bli fast i vården? Kommer jag klara av de hinder som jag möter eller kommer de ta kål på mig?

Ibland skulle jag vilja stänga in mig. Vara själv och inte behöva tänka på något eller någon. Koppla bort omvärlden och bara låta mig vila. Det känns som man oftast har så mycket press på sig. Saker som folk förväntar sig utav en måste jag hantera på bra sätt för att upprätthålla de tankar som de har om mig. Jag kan ibland känna mig på gränsen till att explodera och skulle inget hellre vilja göra än o skrika. Men skriken tystas och jag kvävs.

Det är mycket just nu. Robban har precis fått sin diagnos. Asperger/ADHD och det kom inte direkt som en chock för varken honom eller mig. Och trots att jag läst väldigt mycket specialpedagogik så är det lättare i teorin än praktiken att använda och utnyttja den kunskap som man har. Ibland känns det som om vi har kört fast. Kommer vi att komma vidare tillslut?

Allt i mitt liv är inte hemskt och jobbigt. Det är absolut inte det jag menar. Men det känns som om jag bara har framställt det som varit bra och döljt det som varit sämre. Jag orkar inte med det längre. Varför jag kommit till denna insikt nu, vet jag inte. Men det känns mycket bättre när man lättar på sitt hjärta ordentligt!

Ärlighet varar längst...


                         

Sen har jag semester! Det ska bli så otroligt skönt att bara kunna va och njuta av dagarna och ta dem som de kommer. Va ju några år sedan som jag va ledig på sommaren så detta ser jag verkligen fram emot.

Fick mitt nya schema igår som börjar gälla efter semestern. Jag kommer då gå upp i tid och jobba 100% istället för 80. Det va ju lite färre lediga dagar men jag hoppas det blir bra ändå. Om inte annat får jag tänka på att lönen blir högre :)

Idag ska jag iväg med syster blond och William till stadsbondgården. Hoppas att det är någorlunda uppehåll under tiden vi är där. Såg dock på vädret att det va risk för åska och regn idag. Regn gör mig inget men åska är jag helst utan!

De senaste dagarna har jag kommit på mig själv med att svänga kraftigt i humöret. Ena stunden känner jag mig jätteirriterad för att i nästa sekund känna mig glad och tillfreds. Vet inte vad det är som gör att mina känslor åker berg- och dalbana. Känner själv att det är påfrestande och hur är det inte då för mina närstående? Förhoppningsvis kommer humöret snart att stabilisera sig annars får jag väl snart flytta ut till en stuga i skogen! :)

Måste se till så vi får komma iväg och titta på huset som vi eventuellt ska hyra. Är så trött på att det ska vara en fritidsgård här i vår lilla lägenhet och jag tror inte jag är den enda i familjen som skulle må bättre av större boende. Av någon anledning så är alltid Rasmus och hans kompisar hemma hos oss. De säger att det är för vi bor så bra och nära stan och det kommer ju förändras om vi flyttar till huset. Får väl se då om de fortfarande kommer spendera större delen av tiden hos oss eller om de kommer hitta ett nytt tillhåll :) Men jag antar att vi får vara glada så länge de inte ränner på stan på nätterna utan hellre sitter hemma hos oss och spelar o tittar på film. Vet ju hur en annan va i 15-års åldern och det var ju inte hemma hos mamma och pappa som man ville vara!

Det är iallafall väldigt lugnt här hemma nu och Ramus har blivit väldigt duktig på att hjälpa till. Det är ju inte direkt så att han tar egna initiativ till att städa men det blir inga större invändningar när man ber honom om hjälp. Det negativa är bara att Robban inte heller är van vid tanken att Rasmus faktiskt kan hjälpa till med mer än vad han gör och oftast blir det jag som får säga till. Iofs så tror jag att detta har mycket med uppväxt att göra. När jag bodde hemma fick jag ju hjälpa till en hel del med både det ena och det andra. Det behövde däremot inte Robban.
Nej dags o göra sig redo för stadsbondgården!

Nu känns det äntligen att sommaren är här. Dock lite jobbigt att de ska va så kvavt men hellre de än den kyla som varit. Synd också att det ska blåsa storm i stort sett varje dag men men...jag tänker inte klaga!

Idag har jag jobbat från 07.00 till 17.30. Snacka om att det var skönt o få komma hem! Är ledig tisdag och torsdag denna vecka. Imorrn tänkte jag att jag skulle gå till min chef och hämta mitt nya schema som börjar gälla efter min semester. Ska bli intressant och se hur de kommer se ut nu när jag ska gå upp i tid. Förhoppningsvis blir inte alla lediga dagar helt utspridda men jag antar att jag inte kommer ha någon längre sammanhängande ledighet.

I fredags cykla jag o robban ut till skärgårn och la oss i ett par timmar. Riktigt härligt va de! Sen firades syrran på eftermiddan/kvällen. I lördags var vi till Tommy o Åsa och grillade. Sen gick vi till Mastis men de va ingen höjdare. Tror bestämt att de bli o bojkotta det stället snart. Bara en massa snorungar som springer omkring glada för att de äntligen kastat blöjan och nappen åt sidan. Nej tack...det kan kvitta. Tycker det är synd att det ska vara det enda stället i stan som har lite längre öppettider. Men nu blir de The Pub i fortsättningen!

Hade tänkt att jag skulle plocka och försöka få lite ordning här hemma ikväll men jag vet faktiskt inte om jag känner för de. Vore dock skönt att ta ett riktigt ryck och jag vet ju att det känns ju ännu bättre efteråt! Nej jag ska börja med att plantera lite på balkongen så får jag helt enkelt se sen hur jag ska göra med resten! :)