Det okända i Kristinehamn
Såg ett avsnitt av Det okända igår och denna gång var de i lilla Lusasken och hälsade på. Jag måste nog erkänna att jag faktiskt på ett sätt blev imponerad av Terry Evans samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag ska tro. Jag vill väldigt gärna tro på att det inte endast är vi levande som vandrar omkring i världen, samtidigt som jag tror att jag måste själv vara med om något riktigt, riktigt övernaturligt innan jag helhjärtat kan tro på det.
Fick goda besked med posten idag. Rasmus har blivit folkbokförd hos oss nu och en bunt med papper kom ifrån IFO omsorgen med protokollen över våra samtal. Det va jättekul att läsa då det verkligen kändes som att det inte hade kunna gått bättre. Rasmus framför i samtalen att det verkligen är HÄR han vill bo och att han trivs så bra här hemma. Han berättar från hjärtat och det kändes skönt att läsa. Även deras bedömning var till vår fördel och det var jag ju inte direkt förvånad över. Vi är en bra familj och det märkte de också.
Imorrn ska jag till skolan och jobba. Det ska bli riktigt roligt! Mitt upp i allt nu ska jag även hinna med att plugga till tisdagens tenta och det känns som om min planering sviker mig lite. Vet inte riktigt hur jag ska hinna med allting men men...blir jag inte godkänd finns det alltid omtenta tillfälle att visa upp en bättre sida. Det enda är att det har gått så bra för mig tidigare i kursen med inlämningsuppgifter och vice versa och jag är nog inte långt ifrån att få ett VG men då måste jag se till att klara tentan första gången och dessutom göra bra ifrån mig på den.
Ja det är inte lätt att planera livet och dess innehåll när planeringen och livet sviker och avviker från schemat. Men jag försöker så gott jag kan och jag kan inte göra bättre än så. Livet skulle väl inte vara lika intressant och stimulerande om allt gick som man ville hela tiden? Människan behöver utmaningar och det ska gudarna veta att jag har fått min beskärda del av den senaste tiden. Men vad är det man säger... Det som inte dödar en gör en bara starkare...
Fick goda besked med posten idag. Rasmus har blivit folkbokförd hos oss nu och en bunt med papper kom ifrån IFO omsorgen med protokollen över våra samtal. Det va jättekul att läsa då det verkligen kändes som att det inte hade kunna gått bättre. Rasmus framför i samtalen att det verkligen är HÄR han vill bo och att han trivs så bra här hemma. Han berättar från hjärtat och det kändes skönt att läsa. Även deras bedömning var till vår fördel och det var jag ju inte direkt förvånad över. Vi är en bra familj och det märkte de också.
Imorrn ska jag till skolan och jobba. Det ska bli riktigt roligt! Mitt upp i allt nu ska jag även hinna med att plugga till tisdagens tenta och det känns som om min planering sviker mig lite. Vet inte riktigt hur jag ska hinna med allting men men...blir jag inte godkänd finns det alltid omtenta tillfälle att visa upp en bättre sida. Det enda är att det har gått så bra för mig tidigare i kursen med inlämningsuppgifter och vice versa och jag är nog inte långt ifrån att få ett VG men då måste jag se till att klara tentan första gången och dessutom göra bra ifrån mig på den.
Ja det är inte lätt att planera livet och dess innehåll när planeringen och livet sviker och avviker från schemat. Men jag försöker så gott jag kan och jag kan inte göra bättre än så. Livet skulle väl inte vara lika intressant och stimulerande om allt gick som man ville hela tiden? Människan behöver utmaningar och det ska gudarna veta att jag har fått min beskärda del av den senaste tiden. Men vad är det man säger... Det som inte dödar en gör en bara starkare...
