Min värld- i kaos & ordning

Vaknade vid halv åtta imorse och insåg att det inte var nån idé att ligga kvar i sängen. Känns som om jag har hundra saker som måste göras och jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag antar att jag borde börja med att skriva i loggboken de tio böcker som jag har läst men ännu inte analyserat. Men jag har verkligen inte någon lust med det nu. Vill bara slappa en stund. Känns som att de stunder då jag kan göra det kommer allt för sällan nu för tiden. Hela tiden är det något som jag måste göra och har då inga andra valmöjligheter än att göra det som ska göras. Jag längtar så oerhört efter sommaren. Jag längtar efter att få jobba. Visst att jobbet kan tära på en och vissa dagar är rent ut sagt för jävliga men jag vet iallafall att när jag kommer hem från jobbet så är det inte en massa skolarbeten som ska göras.
Vecka 14 har vi "inläsningsvecka" som det så fint kallas. Det innebär att vi är helt lediga från skolan för att kunna läsa litteratur. Men jag har även ett arbete kvar från matematikkursen som måste kompletteras och lämnas in. Så jag har ju en möjlighet att göra det då. Känns som om det bara blir värre och värre ju mer jag drar ut på det men jag har ju inte tid att ta tag i det nu! Jag vet inte, ibland känns det som om det vore så skönt att slippa skolan. Ta ett sabbatsår och bara jobba. Men det känns ju urlöjligt att göra nu när jag blir klar till vintern. Nej det är nog bara att bita ihop som gäller. Jag tror jag får gå och ta kontakt med lärarna från matematikkursen så kanske jag kan få lite stöd utav dom med hur mitt arbete ska kompletteras.

Jahapp då var det sista dagen som man är 25 år då. Imorrn träder jag in i vuxenvärlden och blir stolta 26 år. Känns alltid skönt att veta att hur man än vrider och vänder på det så kommer Robban alltid vara 9 år äldre än mig och han är den som blir gammal först.

Vi hade ju en massa samtal och besök utav Soc förra veckan och veckan dess för innan och det gick jättebra. Det var så trevligt att ha dom här och man satt och pratade om lite allt möjligt. En sak är säkert, det var absolut inte något att vara nervös inför. Varken hembesöket eller samtalet hos dom. Så nu är det bara att vänta och se hur lång tid det tar innan vi kommer till nästa steg. Rasmus var på det sista enskilda samtalet igår och nu är det Tingsrättens röst vi väntar på. Det ska bli intressant och se hur allt detta slutar i och med det som skett sedan årsskiftet.

Nej jag antar att det är bäst att jag försöker få lite gjort.