Snart...snart...
Det börjar kännas i kroppen att man närmar sig. På något sätt så känns det annorlunda i kroppen. Speciellt de senaste dagarna. Jag börjar förbereda mig mer och mer på att det när som helst kan ske. Jag har hela tiden varit ganska inställd på att det kommer gå över tiden men nu känner jag mig inte lika säker längre. Kan inte direkt säga varför men det är en känsla jag har.
Har de senaste veckorna hört ett "knäppande" från magen. Trodde att det var jag som inbilla mig först men nu kan jag höra det mer ofta. Sökte på internet och fann trådar i olika forum där andra också upplevt detta och tydligen så kan det vara bebisens leder(!) som låter. I några trådar var det endel som hade skrivit att det även kunde vara luftbubblor i fostervattnet som sprack och orsakade dessa ljud. Jag verkar iallafall inte vara ensam om att uppleva detta och det är ju en trygghet.
Midsommarhelgen rullade på. Slutade med att jag gick hem till mamma och pappa på kvällen och var med och spelade den traditionella brännbollen. Tävlingsinstinkten väcktes inom mig och jag tog nog i lite mer än vad jag borde. Men kul va det iallafall! :) Robban var och festade med några kompisar och Rasmus var på Stenstalid och härjade med de andra ungdomarna. På lördagen vaknade jag och kände mig bakfull! Tror det var ångorna från Robban som påverkade mig eller så var det den usla sömn som natten bjöd på som var boven i dramat. Nu är det iallafall slutdrucket för herr Nyström då barnet kan göra entré när som helst :)
I onsdags så var jag och William i Järnvägsparken och lekte. Dock fick han leka lite mer själv än vad han behövt göra tidigare då kroppen min sa ifrån. Men vi hade det jättemysigt och vädret var helt underbart! När vi kom hem igen så tittade William på mig och så säger han:
- Jag vet varför din mage är så tjock..
- Jasså? svarar jag. Varför då?
- För att det är 3 bebisar och en kattunge där inne!
Ja, vad säger man? :) Barn är för härliga!
